Maktkamp och Krig

Maktkamp och krig

Stadsstaterna Aten och Sparta var ofta i konflikt med varandra. Det berodde bland annat på att man inte kom överens om vem som skulle ha rätt till handeln i vissa områden. De knöt andra stadsstater till sig själva genom att bilda en allian med dem. Ibland tvingades mindre stadsstater in i allianserna mot sin vilja.

Även utanför Grekland fanns det stater som ville ha del av handeln i östra Medelhavet, till exempel Persien. Kampen om handeln i östra Medelhavet ledde fram till två stora krig. I första kriget, stod greker mot perser och i det andra var det greker mot greker. 

Persien var en asiatisk mäktig stat som hade erövrat de grekiska områdena i Mindre Asien och gick till anfall mot Aten. De förlorade kriget vid Marathon 490 f.Kr. när de mötte en stark atensk armé. Det sägs att en av de grekiska soldaterna skickades med bud om segern till Aten. Han sprang hela vägen mellan Marathon och Aten, som är cirka 42 km. Han föll död ned efter att ha lämnat meddelandet. Kriget vid Marathon blev anledningen till ett onödigt långt krig, där perserna efter 20 år tvingades ge upp sina försök att erövra det grekiska området.

När kriget med perserna hade tagit slut, växte maktkampen mellan de grekiska stadsstaterna istället. Framför allt var det Aten och Korinth som inte kunde komma överens. De stater som stödde Korinth bildade den peloponnesiska alliansen. En av dessa stater var Sparta. Det dröjde inte länge innan de flesta av Greklands stadsstater var allihop inblandade. Spartas armé hade stora framgångar till lands medan det atenska sjöförsvaret var dominerande till havs. 

Sparta begärde till slut ekonomisk hjälp av perserna. Sparta, Korinth och deras medhjälpare segrade slutligen över Aten år 404 f.Kr. Atens makt i östra Medelhavet bröts och stadens storhetstid var över. Alla grekiska stadsstater hade drabbats svårt av kriget och kunde ej göra motstånd när Makedonien gick till anfall.

Hellenism 

Efter det grekiska inbördeskriget så tog Alexander den store från Makedonien makten i östra Medelhavsområdet. Efter många krig så hade han och hans armé erövrat en stor del av den då kända världen. Alexanders pappa, Filip den andra, var kung över Makedonien som låg norr om Grekland. Hans armé anföll de grekiska stadsstaterna, besegrade dem och tvingade dem till att gå in i en allians med Makedonien. Alexander blev kung när hans pappa blev mördad 336 f.Kr. Han samlade ihop en väldig armé av makedonier och greker som sedan drog ut på krig österut under 300-talet f.Kr gör att erövra. Armén besegrade den persiska ledande staten på bara tre år. Perserna var mycket fler, men Alexanders armé hade en dominerande stridstaktik. Alexander fortsatte sedan sitt segertåg till Afrika och tog över Egypten. Snart så bröt Alexander och hans armé upp från Egypten och gav sig iväg på långa erövringståg österut mot Indien. När Alexander och armén hade nått Indus vägrade soldaterna att fortsätta. Under resan hem, år 323 f.Kr så dog Alexander och var då endast 32 år gammal. Det var då Hellenismen skapades, efter Alexanders död. Det rike som hade skapats av Alexander sträckte sig över tre världsdelar, Europa, Afrika och Asien. Alexanders arméchefer kom trots det inte överens om vem som skulle ersätta honom. Det slutade med att det stora riket som Alexander skapats delades in i tre mindre stycken. Ett makedonskt, ett egyptiskt och ett asiatiskt.

När dessa vandringståg erövrade länder, spreds den grekiska kulturen över stora områden långt öster om Medelhavet. Handeln mellan Europa och Asien ökade och många nya städer byggdes och nya vägar anlades. Kontakten mellan folk från olika länder och kulturer var intensiv och de olika folken påverkades av vandras kulturer och vetenskap. Så småning om så smälte grekisk och österländsk kultur samman till en blandkultur som nu kallas hellenism.
Hellenismen spreds genom att flera vetenskapsmän följde med armén och studerade landskap, djurliv ovh växtliv, tekniska uppfinningar med mera. Soldaterna och vetenskapsmännen förde med sig grekiskt tänkade och grekiskt levnadssätt till de nya länderna och de människor de mötte. När de återvände hem kunde de också berätta om sina upplevelser i andra kulturer.