Romarriket

Romarriket
När romarriket växte började folk i både medelklassen och underklassen ställa krav på att få vara med och bestämma och att få vara ämbetsmän. Dessutom var de mycket missnöjda med att överklassen blev allt rikare, medan de själva hade svårt att försörja sig.

Dem olika samhällsklasserna var slavar, hantverkare och bönder, handelsmän officerare och ämbetsmän och jordägare. Slavarna var lägst och jordägarna var högst.


Julius Caesar var en av dem som tillhörde den styrande överklassen och som ville genomföra reformer för de fattiga. Caesar var en fältherre och erövrade stora områden bland annat i Gallien. Han skaffade sig rikedomar och byggde upp en arme av soldater som var lojala mot honom. När han kom tillbaka till Rom med sin arme var han så mäktig att han lyckades bli diktator. Han gav dem fattiga jord och blev därför mycket populär. Senatorerna blev rädda att förlora sitt inflytande och sina egendomar. Därför mördade en grupp senatorer Caesar år 44 f.Kr.
Efter att Caesar dött blev hans adoptivson Augustus Roms ledare. Caesar hade försökt bryta senatens makt och de byggde Augustus vidare på. Han tog makten i Rom genom att samla på sig massa uppdrag. August blev överbefälhavare över armen och utsågs till senatens främste ledamot. Han hade samma rättigheter som folktribunerna och fick även andra ämbetsmäns uppgifter. Tillslut utsågs han också till överstepräst. Allt detta innebar att han blev enväldig och han räknas som Roms förste kejsare. 
Kejsaren utsåg egna ämbetsmän som hade hand om rikets ekonomi och ledde armen. Det var så han skaffade sig kontroll över hela riket. Med Augustus  inleddes en period av fred på 200 år.