Romarna uppfann vattenledningar eftersom att de gick så mycket vatten till badhusen. Så de gjorde vatten ledningar som ledde vatten från bergen till staden. Vattenledningar kallades akvedukter och de bestod av rännor av sten. Rännorna byggdes på höga pelare som bands samman med valv. vatten ledningarna var fiffigt gjorda. De lurade hela tiden lite så att vattnet rann ut så de kom jämt från källan till staden. I staden samlades vattnet i stora voarer och där ifrån leddes vattnet i små rör till olika brunnar i staden. Folket fick hämta sitt vatten i små brunnar.Men de förmögna romarna hade vattnet i ledningar direkt till sitt hem. Många va rören innehöll bly, bly är ett giftigt ämne. Bly kom från rören och bly kom ut i vattnet och då drack människor det och blev förgiftade.  Den längsta akvedukten som gick var till rom och den var 91 kilometer lång och lutade 3,4 meter per kilometer.
Romarna gjorde tegel av lera som de packade i formar och sedan brände de i formar leran. Romarna gjorde cement med släckt kalk och bergart som kallas vulkanisk tuff. Med cement och tegel som de uppfann så kunde de göra större hållbarare byggnader än tidigare.
De uppfann även en plog med hjul som drogs av oxar. Och då blev det möjligt att ploga stora jord åkrar.


Alla vägar bär till rom


Romarna gjorde vägar kors och tvärs genom riket. De var viktigt för armen så det kunde färdas snabbare till andra delar av riket om det var uppror eller krig. Vägarna var bredda och belagda med platta stenar. Den mest berömda vägen var Via Appia som löpte från rom och söderut.


Miljöförstöringen


Människornas sätt att leva och arbeta i städerna och på landsbygden utsatte naturen för stora påfrestningar. Miljö förstöringen blev ett växande problem i det romerskariket.