Styrelse i Aten & Sparta

Aten

 

I Aten har de funnits både monarki och diktatur. Monarki innebär att en kung styrde och därifrån kommer ordet "monark" som betyder kung. I till exempel Sparta fanns en slags demokrati. Kungen styrde och ställde i samhället och tillslut fick folket nog och kungen fick överge större delen av sin makt. Då bildades istället en ny styrelse, demokrati. Alla fria män som var över 21 år hade rätten att rösta på olika politiska förslag. På så sätt blev landet mer delaktiga i politiska beslut tack vore demokratin. Fast kvinnor och barn hade fortfarande ingen rösträtt och det dröjer flera tusen år innan kvinnan också fick rätten att rösta. Officiella folksamlingar bildades också och därmed ett råd. Rådet kan beskrivas som dagens riksdag och där beslutades alltså viktiga beslut om krig och annat. Alla vuxna och fria män hade rätt att rösta.  det bildades också ett råd som slumpvis valde ut 50 män genom lottdragning. Det var viktigt att alla som skulle rösta var närvarande vid beslutsfattningar, man kunde därför inte tänka igenom sina beslut lika noggrant. Vilket skickliga talare utnyttjade till sin fördel och därmed fick de större påverkan på folket. Starka män och grupper kunde också ta det till sin fördel genom att försöka påverka folkmassans uppfattning för att få igenom sina egna förslag.

 

Dagens demokrati ser väldigt annorlunda ut. Alla män och kvinnor har idag rätten att rösta gällande politiska ärenden. Man har dessutom mer tid att fundera över sina beslut fast skickliga talare fortsätter sin påverkan på folket. Det är mycket svårare att få igenom ett förslag eftersom så många ska rösta. Vi i Sverige röstar fram representanter, som ska representera våra tankar så gott de går. Valmöjligheterna mellan de olika representanterna är många men vem som än blir vald har personen inte alls så mycket makt. Förslagen måste gå igenom så många råd innan de kan fastställas.

 

Sparta

 

I Sparta bildades det ett kastsystem som indelade tre olika folktyper. Dessa klasser var spartiaterna, perioikerna och helioterna. Spartiaterna var den ledande klassen som styrde landet, alla män som tillhörde denna klass hade rösträtt. Perioikerna var den så kallade mellanklassen. De flesta arbetade som hantverkare och levde ett bra liv trots att de styrdes av den ledande klassen. Helioterna var den lägsta klassen och arbetade oftast som bönder, de var tvungna att ge halva sin skörd till spartiaterna. Därför uppstod konflikter mellan den lägsta och ledande klassen. Helioterna gjorde mycket uppror som spartiaterna var tvungen att försvara sig emot.

 

Därför bildades en stor armé som stöttade spartiaterna. Men för att en stor armé skulle bildas behövdes starka krigare. Därför kom kvinnorna bli till större betydelse, nu skulle de föda starka krigare. Pojkarna som föddes påbörjade sin utbildning vid 7 års ålder. De lärde sig att leva spartansk, alltså enkelt. De svarade sakligt och kort, åt enkel mat och var listiga.

 

Jämförelse

 

Dagens samhälle ser mycket annorlunda ut. I Sverige har vi demokrati som innebär att  alla myndiga har rösträtt oavsett kön, utseende, religion eller sexualitet. I det svenska samhället blir man myndig vid 18-års ålder. Då får man ta körkort, köpa alkohol på barer och får rösträtt. Man rösta på olika partier som framför ens åsikter till viss del. Vi har jobbat hårt för de trivsamma samhället vi har idag genom att se människors olikheter som en positiv sak istället för en negativ sak och för att fortsätta utveckla samhället måste vi fortsätta uppskatta varandra.

 

// Alva Lundberg 7A

Författare och Teatrar

Författare och Teatrar

Genrer

Genrer var något som fanns i antikens Grekland exempelvis myter, fabler, epos, lyrik och drama.

Myter

Myterna under antikens Grekland handlade oftast om gudar och hur de härskade och bestämde över människorna. I myterna fanns det dessutom nästan alltid ett budskap. Budskapen kunde exempelvis vara inte ljuga, inte ta något föregivet, inte ta för hastiga beslut och så vidare. Så som vi vet idag så var det Hesiodos som först nedtecknade den första myten. Hesiodos var en grekisk skal som var verksam omkring 799-600 f.kr. han är västvärldens äldste kände poet, och antingen han eller Homeros var den äldste författaren.

det fanns många kända myter som till exempel Pyramos och Tisbe, Kung Midas och orfeus och eurydike. Pyramos och Tisbe är en liknande historia till våran så kallade Romeo och Julia. Myten handlar om två personer som egentligen är förbjudna till att träffa varandra. Men det dem andra inte visste var att de brukade träffas i smyg vid en spricka i en mur. De beslöt sig då en dag till att träffas vid ett bestämt träd utanför staden. Trädet var ett mullbärsträd med vita frukter. Tisbe kom först till trädet men då dök ett lejon upp och Tisbe vart rädd. Hon hon sprang och gömde sig. På marken tappade hon sin slöja. Lejonet såg då slöjan och rev sönder den och blodade ner den. När Pyramos kom till platsen så fick han syn på slöjan och vart ledsen. Han vart så ledsen så han högg sitt svärd rakt i bröstet och dog. Sedan när Tisbe såg Pyramos död så beslutade hon sig för att hugga svärdet i sitt eget bröst. Jag tror att bokens budskap var om att inte ta för hastiga slutsatser. Det vill säga han behövde inte hugga svärdet rakt i bröstet på direkten, han kunde ha väntat i några minuter för att verkligen se att det var sant, hans handling orsakade då dödsfall för både han och hans älskade.

Kung Midas var en myt som handlade om en kung som släppte in en berusad man. mannen fick stanna i tio dagar. som tack fick Midas en önskning av vinguden Dionysos. Midas önskade då att allt han röde skulle bli till guld. Dionysos så då till midas att det var en dålig ide men Midas lyssnade inte. Midas fick sin önskning tillslut men ångrade sig snabbt. Han bad om att Dionysos skulle ta tillbaka önskningen, och det gjorde han. Det är lite till av myten men jag tror att man redan nu har fattat vad budskapet med myten är att man inte ska göra som man själv vill och lyssna på andra. man kan som säga att man inte ska vara så enfaldig.

Orfeus och Eurydike var en myt om en man vid namn Orefeus. Han var sån till sångens gudinnan Kalliope. Orefeus var gudomligt bra på att sjunga. Han hade en älskade som hette Eurydike. Eurydike dog en dag av ett ormbett. Orfeus beslöt sig för att ta sig ner i underjorden och hämta tillbaka henne. De lovade Orfeus att få tillbaka henne på ett villkor. På vägen fick inte Orfeus vända sig om och se på henne. Vägen var lång och Orfeus längtade efter att få se sin hustru. Han kunde inte hålla sig och vände sig om. I samma ögonblick så försvann Eurydike. Han gick tillbaka men fick inte åka över floden. Orfeus stannade där i sju dagar innan han vände tillbaka till jorden igen. Men när han kom tillbaka till jorden så vart han söndersliten av backantinnor. Jag tror att budskapet med denna myt var att ha tålamod. För om han hade väntat tills de hade kommit upp så hade de båda nog varit i liv.

Fabler

En fabel är en kort berättelse, som ofta har ett djur i huvudrollen. I en fabel visar det något om hur illa det kommer att gå. Av fabler ska människor, främst barn lära sig hur man uppför sig. Vi vet inte idag några kända fabel skrivare. Några kända fabler är exempelvis hunden och benet, pojken som skrek varg och lejonet & musen. Pojken som skrek varg handlar om en pojke som skötte fåren. En dag hade pojken långtråkigt och skrek till människorna "Varg, varg.". Människorna kom då dit för att stoppa vargen men pojken hade bara ljugit för folket. Senare den dagen så ser pojken en varg komma smygandes och attackerade hans får. Han skriker då "varg, varg" men ingen tror honom eftersom ingen tror en lögnare inte ens om han talar sanning. Jag tror att budskapet med denna berättelse var att inte ljuga för det kan sluta illa i slutändan.

Epos

Epos är väldigt långa berättelser som är oftast skrivna på vers för att det ska vara enklare att komma ihåg. Berättelserna handlar oftast om kärlek, Krig och kampen mellan gott och ont. Det finns också hjältar i en epos som kallades för "övermänniskor". Två kända författare var Homeros och Sofokles. Homeros har skrivit Iliaden och Odysséen, Dessutom har båda samma handling. De båda berättelserna handlar om de trojanska kriget, ända skillnaden är att man får följa olika personer och hjältar under krigets gång.

Lyrik

Lyrik eller så kallat för poesi eller dikt. Lyrik är en text som innehåller mycket känslor och som epos är den också skriven på vers. Sapfo är en känd kvinnlig poet. Sapfo levde på en ö vid namn Lesbos, Där höll Sapfo en skola för kvinnor. I skolan undervisade hon exempelvis längtan, bröllop och kärlek. Man trodde trots det att hon var lesbisk eftersom att hon skrev sådana dikter till sina elever. Ordet lesbisk kommer faktiskt dessutom ifrån ön lesbos. Sapfo var gift med en man, men med hennes dikter så kunde man tro att hon även gillade människor av detsamma kön.

Dramer

Några kända dramaförfattare som levde under antikens Grekland var exempelvis Sofokles (år 496-406 f.kr), Aiskylos ( år 525-456 f.kr) och Aristofanes (år 450-385 f.kr). Sofokles har gjort en hel del dramer och han har även sju bevarade. År 466 f.kr vann Sofokles Aiskylos i en dramatävling.Sofokles utvecklade då tragedin. Aiskylos har vad man vet skrivit 80 dramer av dem så finns det för tillfället bara sju bevarade. det fanns en serie som bestod av tre dramer som Aiskylos var mest känd över. Triologin kallades för Orestien och handlade mestadels om svek, hämnd och mord. Aristofanes var en författare och jobbade mest med komedier. Det han drev oftast och mycket om var om kända personer och politiker. Lysistrate kallades hanns mest kända komedi

Första teatrarna

I Aten kom de första teatrarna. Tidigare hade de olika religiösa skådespel, dessa började handla allt mer om människan och människans känslor och mindre om gudar.skådespelen utvecklades sedan en hel del och man började istället med dialoger på scenen. Dialogerna var en körledare och en körgrupp.man började efter det att använda sig utav olika författare och deras berättelser som man genom skådespel skulle visa för publiken. man började att sätta på masker på skådespelarna så att man skulle se vilken sorts roll skådespelaren skulle ha på sig. Än idag kan man få synd på en mask. Masken kan då visas som en symbol för teater. 

Allt hade plötsligt utväcklats till det som vi idag kallar för teatrar. folket uppskattade detta väldigt mycket. Man öppnade utomhusteatrar med stora starka läktare som då kunde rymma upp till 20 000 personer och då kunde man  dessutom tävla inom de olika delarna. man spelade upp ett antal teatrar och sedan fick publiken bestämma vilken som var bäst. Det var på den tiden så man tävlade inom teatrar.

man hade på den tiden två olika inriktningar inom teatern, de två inriktningarna var  två var tragedi och komedi. Tragedi berättade och visade att snabbt så kan lycka ändras från att vara dels posetiv till att i slutändan bli negativ. tragedi handlar oftast om sorg och olycka . En känd sådan var exempelvis Dionysosteatern, den kan spelas på teatrar än idag. Komedi är motsatsen till tragedi. Komedierna är lyckligare och roligare och har enligt mig ett mycket bättre slut. Min favorit av tregedi och komedi är nog komedi. Det är nog ganska förutsägbart men det tyckte jag ändå var bra att ta upp. Varför jag tycker det är roligare är nog för att komedi är mycket gladare och positivare än tragedi.

Filosofer och vetenskapsmän

Filosofer och vetenskapsmän

Vetenskapsmän

Till största del var vetenskapsmännens uppgift att utforska världen. Att komma på saker som ingen visste tidigare, och att ta reda på hur universum såg ut.

Några kända vetenskapsmän var Aristarchos, Aristoteles och Arkimedes. Aristarchos trodde att solen låg i centrum och att jorden går i en bana runt den. Genom att veta det så insåg han att solen inte snurrade runt jorden och att jorden då inte var i mitten. Aristoteles trodde att jorden såg ut som ett klot och låg i centrum, Han trodde dessutom att himlakroppar var väsen. Arkimedes var en matematiker och han var den första som kom på hut man kan räkna omkretsen på en cirkel. Han kom även på det som vi idag kallar för "Arkimedes princip" som innebär att om man släpper ner en sten i en hink helt full med vatten. Så de som händer är då att vattnet som far ut ur hinken när stenens släpps ner väger lika mycket som stenen som släpps ned.

 De som hade en stor möjlighet att utforska världen under Alexander den stores tid var just vetenskapsmännen, De hade dessutom möjligheten att kunna sprida sina tankar till andra människor eftersom de kunde följa med hans erövringståg. Alexander grundade en stad vid namn Alexandria. Så småningom så blev staden en handelsstad med handel från hela medelhavet. De grundade dessutom ett institut i staden där vetenskapsmän fick möjlighet att bland annat utforska rymden, djur, växter och att läsa papyrusrullar i institutets stora bibliotek. De dem kallade institutet var Moseion.

Filosofer

Filosofer eller så kallat "vishetens vänner". Filosofer var de personer som hade många tankar. Tankarna kunde vara om meningen med livet, vart vi kom ifrån och hur allt startade. Några av tankarna filosoferna hade har vi stor betydelse av idag. Bland annat så var de dem första under antiken som upptäckte vattnets kretslopp och att jorden är rund. Filosoferna förlitade sig inte på myter och trodde inte på gudar.

Några kända filosofer var exempelvis Platon, Sokrates, Aristoteles och Pythagoras. Platon trodde att världen var en kopia och en skuggvärld av den riktiga världen. Den riktiga världen kallades för "idévärlden". I idévärlden var allt oförstörbart och perfekt. Sokrates Tyckte att all kunskap måste börja med en undersökning. Eftersom att Sokrates inte trodde på någon gud så vart han dömd för gudlöshet. Aristoteles var en lärling till Sokrates. Aristoteles kallades även för "världens största tänkare". Han var också en av grundarna till våra skolämnen.

Författare och teatrar

Som mycket annat på den här tiden var teatrar en tävling. Man röstade på vilken författare man tyckte skrivit den bästa teatern. De allra första teatrarna bestod bara av dialoger men desto mer samhället utvecklades gjorde även grekernas skådespeleri förmåga det. Men de var ändå inga stora skådespelare utan använde sig av masker för att visa sina känslor. Teatrarna handlade oftast om människans livsvillkor. Tävlingen höll till utomhus och skådespelarna stod på en plattform i mitten med en läktare runt. Ibland kunde läktaren vara fylld med över 20 000 människor som var väldigt mycket på den tiden. Skådespelarna bar ofta styltskor och mycket färgglada kläder för att de tydligt skulle synas. Under läktaren under bänkraderna fanns även stora krukor som var stämda i olika toner. När någons röst nådde krukorna började de svänga och  ljudet förstärktes, de kallas även för dåtidens högtalare.

 

Tragedi & Komedi

 

Författarna valde om de ville skriva en tragedi eller komedi. Budskapet med en tragedi var att lyckan snabbt kunde vända och att människan inte kunde påverka ödet och att man inte kunde ta allt för givet. Tragedier var ofta långa och en eller flera av huvudpersonerna dog ofta i slutet. Teatrarna var alltså till för att lära folket hur de skulle uppföra sig. Några kända författare som skrivit tragedier är Aischylos, Sofokles och Euripides.  Det är bara sju stycken tragedier som blivit bevarade under tiden som är skriven av Aischylos. Hans mest kända verk är trilogin om grekernas i krig mot Troja. Men i berättelsen har människorna inte fullt ansvar för sina handlingar utan gudarna bestämde deras öden. Sofokles har också endast sju berättelser bevarade och år 446 deltog han i en drama tävling i Aten där han lyckades ta ifrån Aischylos segern. Av dessa författare jag nämnt är det Euripides som anses vara den mest tragiska tragedin författaren. 18 av hans verk är bevarade än idag och han utvecklade även dramat. Hans tragedier menade att det fanns viktigare saker än tron på gudarna såsom starka mänskliga känslor. Kärlek, hat, svartsjuka och girighet är några exempel. Euripides var däremot inte lika känd som de andra, utan blev till och med retad av vissa under den här tiden.Sedan fanns de även komedier som var en skratt frambringande teater. En av de kändaste författarna till en komedi på den här tiden är Aristofanes. Han skapade skämt utifrån politiker och andra kända människor. Komedier hade inget särskilt budskap och var endast avsedda för nöjets skull. Både manliga och kvinnliga roller spelades av män.

 

Myter

 

Teatrar berättar historier bakom någonting och innan teatrar uppfanns berättades historierna muntligt. Det uppkom därför olika typer av berättelser eller genrer som vi idag skulle kalla det. Myter är en genre som många känner till och som handlar mycket om antiken. Myter innehåller alltid någonting gud relaterat, de kunde vara att de förargade gudarna, offrade till gudarna eller äktade gudarna. Gudarna hade sån kontroll över världen så en genre uppkom i deras ära. Men myter skulle också lära människorna rätt och fel. Hur man skulle bete sig för att få ett långt och lyckligt liv. Myterna var anonyma eftersom de genom så många år har berättats muntligt och de har dessutom ett komplicerat språk. De flesta berättelser var muntliga eftersom så få människor var läs- och skrivkunniga. Orfeus och Eurydike är ett exempel på en myt. Den handlar om kärleksparet Orfeus och Eurydike som skulle gifta sig men fick inte gudarnas välsignelse. Eurydike dog kort därefter av en plötslig död. Orfeus blev djupt deprimerad och bestämde sig för att gå ner till underjorden och hämta sin hustru tillbaka. Orfeus kunde spela och sjunga så vackert att de lät honom få tillbaka sin älskade Eurydike- på ett villkor: Han skulle inte få vända kolla på henne under hela resan tillbaka. Om han trotsade dem skulle hon omedelbart skickas tillbaka. Precis i slutet av resan hem kastade han en snabb blick åt hennes håll och omedelbart försvann hon ur hans grepp och flög tillbaka till underjorden precis som gudarna hade sagt. Kort därefter återvände Orfeus till jorden och dog inom kort. Budskapet med detta var att ha tålamod och lyssna på vad gudarna säger. Det är trots allt dem som regerade under den här tiden.

 

Sedan finns det en gammal myt som många nog känner till, Pyramos och Tisbe. De är också ett ungt kärlekspar som ska rymma iväg tillsammans. Dem anordnar ett möte under ett träd och när Tisbe anländer upptäcker hon att ett lejon är på väg mot en mot en vattenkälla i närheten. Tisbe flyr därför in i en grotta men tappar sin vita slöja. Lejonet åt precis en rejäl måltid och får sedan syn på slöjan som han blodar ner och river sönder. När Pyramos anländer till platsen får han se den blodiga slöjan som han visste tillhörde sin älskade. Omedveten att Tisbe egentligen var vid liv stack han sitt svärd genom bröstet så att blodet sprutade upp på trädet vita frukter, så att de färgades mörkröda. När lejonet försvunnit vågade sig Tisbe fram och fick se sin älskade med ett svärd i bröstet. Hon bestämde sig för att dö vid sin älskades sida och stack samma svärd genom sitt eget bröst. Det är den här myten som Romeo och Julia är utspelad på. Ett kärlekspar som dör för varandra. Budskapet med den här berättelsen var att inte ta förhastade beslut och att istället vänta och samla tankarna på ett mer förnuftigt sätt.

 

Fabler

 

Fabler var korta berättelser som oftast hade ett djur i huvudrollen. Fablerna var precis som myterna först muntligt berättade och därför finns de ingen självklar författare men slaven Aisopos sägs vara författaren till många av fablerna. Fabler skulle lära framförallt barn hur man skulle bete sig och vilka konsekvenser dåligt handlande kunde föra med sig. De skickade vidare vissa budskap som de inte ville att människan skulle glömma. Ett exempel på en sådan berättelse är hunden och benet. Det handlar om en hund som precis snott ett stort och saftigt köttben. plötsligt ser han sin egen spegelbild i vattnet när han korsar en bro. Hunden fattade dock inte att de var han själv och ville ha benet han såg i spegelbilden också. Hunden hoppade in i vattnet och hans saftiga ben försvann. Denna berättelse skulle lära folket att inte tråna efter mer än man behövde. Sedan fanns de en annan berättelse som handlade om en herde och hans får. En gång när han skulle valla sina får skrek han plötsligt "Varg! Varg!". Byborna skyndade sig dit för att hjälpa och när de kom dit hade herden vikt sig dubbelt av skratt. Varje kväll drog han samma skämt som han så mycket tyckte om. Men en dag kom plötsligt en varg som snodde hans får. Än en gång skrek herden "Varg! Varg!" men den här gången kom inga bybor för att hjälpa honom eftersom de trodde att de återigen var en av hans skämt. Den här berättelsen skulle lära människorna att inte svika folks förtroende. Om man alltid ljuger, hur ska man då veta om man talar sanning? På många sätt kan detta relateras till dagens berättelser som ofta handlar om svikt förtroende. 

 

Lyrik

I antikens Grekland fanns även en texttyp som heter Lyrik. Lyrik är som poesi eller en dikt och det fanns en speciell kvinnlig författare som gjorde extra stort intryck på samhället. Hon var den första kända kvinnliga författaren och hennes namn är Sapfo. Hon drev även en skola för unga kvinnor som snart skulle gifta sig på sin hem ö Lesbos. Allting handlade om tolkning i Sapfos texter och nu i efterhand tror vissa att Sapfo skrev kärleksbrev till sina elever. Alltså att hon var lesbisk och ordet "lesbisk" kommer därför från hennes hem ö Lesbos.

 

Epos

 

Epos är en längre berättelse skriven på vers som utspelade sig förr i tiden. Den här typen av berättelser innehåller alltid en hjälte med övernaturliga egenskaper. Epos berättelser har ofta krig och kärlek som huvudmotiv eftersom en övernaturlig hjälte alltid finns med. En av de mest kända författarna till epos var den grekiska Homeros. Han skrev bland annat Illiaden som utspelar sig under de trojanska kriget. De ville visa människorna att inte ta allt för givet eftersom huvudpersonen ofta skadades eller dödades på grund av svagheter. Det kunde finnas med gudar även i såna här typer av berättelser också. Homeros kändaste verk hette Illiaden och Odysséen och dem båda utspelar sig under de trojanska kriget.  Illiaden handlar om de 10-åriga kriget där grekerna slutligen segrade. Huvudpersonen i Odyssén heter Odysseus och han var en av segrarna i kriget som mest beskrivs i Illiaden. Han är ute på många äventyr under kriget men han gjorde även något oförlåtligt, han trotsade gudarna. På sin färd hem igen till sin älskade ställs han inför många prövningar. Han måste korsa havs utbrott, överleva hemska stride och besegra cykloper. Men genom att använda sitt huvud rätt lyckades han genom alla övningar och gudarna tillät han tillslut komma hem efter att han visat sin värdighet.

 

Sofokles skrev också samma typ av text. Han skrev bland annat berättelsen om kung Oidipus. Sofokles hade däremot inte hittat på kung Oidipus helt själv, Oidipus var nämligen huvudpersonen i många olyckliga sagor men själva handlingen skrev Sofokles. Berättelsen handlar om en kung och en drottning i staden Tebe. Det får sin första son och de går till en orakel kvinna som kunde förutspå framtiden för deras son. Kvinnan säger att deras son kommer att döda sin far och äkta sin egen mor. Kungaparet ville absolut inte att detta skulle hända så därför skickade de iväg sin son för att dö i ett berg. Men vad kungaparet inte visste var att pojken överlevde för att en man räddade honom och förde vidare honom till en annan stad där han växte upp. Åren gick och Oidipus växte slutligen upp och fick höra sin gamla spådom men han visste inte att han egentligen var adopterad av dem han trodde var hans föräldrar. Därför gav han sig av till Tebe där han på vägen mötte några män som han dödade.

 

En av männen visade sedan sig vara Kung Laios (Oidipus biologiska far). När han anlände till Tebe härjade en sfinx där. En sfinx var hälften kvinna hälften djur och krävde att något besvarade hennes nästan omöjliga gåta. Oidipus löste gåtan när han anlände och kröntes inom kort till kung. Sedan gifte han sig med kung Laios änka Iokaste och fick tillsammans fyra barn. På senare år börjar Oidipus återigen snoka i sitt förflutna och inser sanningen. Spådomen slog trots allt in. Det gick inte att trotsa gudarna hur än man försökte. Det slutade med att Iokaste tog sitt eget liv och kung Oidipus stack ut sina ögon.

 

/ Alva Lundberg 7A

Grekisk filosofi & vetenskap

Det var soldaterna och vetenskapsmän som förde med sig grekiska kunskaper och levnadssätt när de passerade andra nya tidigare okända länder som vetenskapen och tron blandades med varandra. Soldaterna kunde förklara hur de var i Grekland och hur dem trodde att världen var uppbyggt och sedan på hemresan berättade de till de grekiska folket vad de andra länderna trodde, tyckte och levde efter. I det långa loppet blandades uppfattningen och utvecklades vidare på nya spår. Alla länder blev på så sätt mycket mer allierade än de tidigare var. Soldater kunde gifta sig med en kvinna från landet de erövrat tidigare år tillbaka och Alexander den store uppmuntrade sådana bröllop eftersom han visste att kulturerna skulle blandas ytterligen av äktenskap. Tack vare alliansen kom grekiska sedan bli ett av de officiella språken vid handeln.

Många år senare bildades Alexandria, en stad i Egypten som grundades av självaste Alexander den store och därav namnet på staden. Alexandria grundades i syfte för att utveckla och fördjupa förståelsen av världen, kulturer och vetenskap. Men staden blev också en väldigt viktig handelsplats. Fartyg från medelhavet kom med varor som gick att säljas och folk från runt om i världen flyttade till staden och därför blandades kulturerna också. En viktig del av dagens förståelse av världen kommer också från Alexandria. Det fanns nämligen ett institut för vetenskaplig forskning som kallades för Moseion. Där arbetade forskare vars jobb var att utveckla förståelsen av världen och allt annat forskningsrelaterat. Forskarna fick därför lön av staten när de arbetade. Hypatia var en av få kvinnliga framgångsrika forskarna på Moseion och hon hade stor inflytelse på politik och hon hade ofta föreläsningar om Platon. I början 400-talet f.kr kunde hon dessvärre inte fortsätta sin karriär, eftersom hon blev mördad av kristna.

Men forskningen slutade inte där utan nya vetenskapsmän och kvinnor klev fram. Aristoteles var Alexander den stores lärare och även en lärjunge till Platon. Aristoteles trodde att jorden var i centrum och hade därmed fel men han var även en filosof. Filosofer uppkom i takt med utvecklingen av förståelsen. Gudarna kunde väl inte ha skapat precis allting? Hur kunde de leva uppe på ett berg? Dem kunde inte se efter varenda människa på jorden och veta allt? Filosofer litade inte på gudar, de började tro på naturliga orsaker. De trodde varken på magi eller spöken utan de trodde på de som kunde bevisas. Filosofer började undersöka vattnets kretslopp och drog slutsatsen att jorden var rund vilket var rätt. En filosof vid namn Eratosthenes lyckades nästan räkna ut jordens omkrets med bara några mil fel. Hippokrates blev en filosofi och kom kallas läkekonstens fader tack vare hans medicinska underverk. Aristoteles hade kanske fel om jorden i centrum men han var även dåtidens största tänkare. Han förstod att sanningen började alltid med ett frågetecken och hade därmed mycket goda kunskaper i matematik, fysik, kemi, politik, biologi och astronomi.

Sedan kommer den störste filosofen Sokrates. Han tyckte att gudarna inte hade någon makt. Det var inte dem som skapade världen och allt levande tyckte han. Enligt Sokrates skulle människorna själva prova gränser och inte lyssna på vad gudarna sa. Han sa så för att han var en av de första i världen att inse att kunskaper grundade sig på en grundlig undersökning. Senare blev han dömd till gudlöshet för sitt beteende och uppmanande om att bryta gudarnas regler. Därför tvingades han dricka en giftbägare som tog livet på honom. Men Sokrates forskningen skulle inte sluta där. Han hade genom åren lärt upp lärjungar som förde hans kunskap vidare, varar en av dem var Platon som senare lärde sina egna lärjungar och så fortsatte det. Så många människor var tvungna att dö för att alla skulle inse att dem hade haft rätt hela tiden. Det är konsekvenserna efter dålig kommunikation och dåliga lyssnare. Ärligt talat händer samma saker än idag för att vi inte kan samarbeta även om de nu förekommer mer sällan.

/ Alva Lundberg 7A

Antikens Grekland

Antikens Grekland

Minoiska kulturen

Den minoiska kulturen var den första högkulturen på ön Kreta. Minoiska kulturen fanns för ca 5000 år sen under bronsåldern. Deras kung och religiösa centrum var palatset i Knossos. Det var för sin tid en väldigt avancerad högkultur med både tekniskt och kulturellt (arkeologer har hittat bevis för att man hade vattenburna avlopp och fler våningshus). Den minoiska kulturen värkar ha varit i sig en väldigt fredlig kultur då palatset i Kronos saknar försvarsmurar. Minoerna fick sitt namn efter den mytomspunne kung Minos. Forskare har kommit fram till att Knossos byggdes ungefär samtidigt som pyramiderna i Egypten. 

Levnadssätt & Landskapet

Grekland var ett bergigt område med en kust med många vikar och öar. På grund av det bergiga området så var det svårt att ta sig fram längst vägarna. Dom kom på en ide att dom skulle utnyttja kanalerna längst vattnet att ta sig fram på. Det skulle då vara ett mycket enklare sätt än att gå längst dom guppiga vägarna. Kusten och öarna hade då många naturhamnar där båtar och fartyg kunde ta sig in. Efter att ha varit på vattnet länge så vart grekerna duktiga sjömän och dom började då att färdas längst medelhavets kuster. Många greker var bönder och sjömän. Bönderna odlade maten och just därför var deras jobb viktigt för människorna. Det fanns dessutom mycket åkerjord runt om i Grekland på grund av det bergiga området.

Antiken & "Europas rötter"

Antiken brukar kallas "Europas rötter" eftersom man kan se så många spår av grekisk och romersk kultur än idag. Till exempel så uppfann dom de olympiska spelen, Teater och filosofi. Dom kom även på olika styrsel sätt i världen som exempelvis monarki och demokrati. Antiken i Grekland varade mellan 700-talet f.kr och 400-talet f.kr.

Stadsstat

Från början bodde bönderna i dalgångar nära den mark som de odlade. De odlade spannmål som dom sedan transporterades till hemstaden. De byggde fästningar uppe på bergstoppar, dit kunde dom fly ifall fiender närmade sig. De grekiska stadsstarterna växte snabbt och började så småningom skaffa sig kolonier runt om medelhavet. Dom anlade en mängd kolonier runt Medelhavet mellan åren 750 och 550 f.Kr. Varför grekerna skaffade sig kolonier var på grund av att befolkningen ökade kraftigt och att det blev ont om mat. Senare så byggdes husen runt ett torg i närheten av fästningen. Torget var centrum för allt som hände i staden och dit kom både hantverkare och köpmän. På bergstoppen högst upp så uppfördes ett tempel till stadens gud. De började dessutom ta med sig råvaror ifrån sina kolonier bland annat metaller och tyger. Till sist byggdes en försvarsmur. Varje stad bildade en egen stat, en så kallad stadsstat. den del av staden som låg högst upp kallades akropol. Akron är grekiska och betyder "höjd".

Handel

Jordbrukarna inriktade sig  på att producera sådant som gick bra att sälja, framför allt olivolja och vin. Dom tillverkade sådant som hade knytning till handeln, till exempel krukor för transporter av olja och vin och andra produkter som kunde säljas. Grekerna köpte råvaror runt medelhavet. Dom viktiga råvarorna var spannmål, timmer samt järnmalm och koppar. En annan viktig handelsvara var slavar. De utförde en stor del av arbetet i Grekland. I gruvorna bröt dom silver och guld, De sådde, de skördade, de tillverkade kläder och redskap och skötte hushållet. 

Källor

jag har hittat all fakta ifrån Wikipedia, SO-Rummet, Youtube samt historia boken och egen kunskap sen innan. Varför jag tror att de dom skriver är trovärdigt är för att dom skriver hyfsat lika, och ju mer sidor som skriver samma sak ju säkrare blir jag på att det är sant.