Industrialiseringen och arbetslivet

Industrialiseringen och arbetslivet
Om inte jordbruket hade moderniserats och effektiviserats hade inte den industriella revolutionen varit möjlig. Metoderna för att bedriva ett effektivare jordbruk förbättrades stegvis från mitten av 1700- talet. Det medförde att man kunde producera ett överskott av mat. Stadsbefolkningen växte samtidigt som lantarbetarna minskade. De som bodde i städerna hade inte samma möjligheter att producera mat.

Jordbruket moderniserades med slåttermaskiner, tröskverk, mejerimaskiner och olika konserveringsmetoder. Bönderna började också använda vetenskapliga metoder för att förbättra grödan. Bönderna gav näring åt åkrarna. De införde djupplöjning och växelbruk med odling av olika växter för att få största möjliga skördar.

När fabrikerna kom blev hantverkarna och hemarbetarna av med sina jobb. Folket sökte sig från landet till fabrikerna i staden. När dem kom till staden blev dem lönearbetare. Lönen var till för att hyra bostad och köpa mat. På landet producerade de mat själva.

Under första hälften av 1800 talet var det fruktansvärda arbetsförhållanden i fabrikerna. Det fanns inga skyddsanordningar. Maskinerna slet av fingrar och händer. Kemikalier förstörde människors hälsa. Arbetarna inom tändsticksindustrin drabbades av fosforförgiftning. Det resulterade till att deras käkben smälte ihop. Många dog och ersättning gavs sällan och det fanns inte sjukpenning. Om man hade svåra arbetsskador innebar svår fattigdom. Det var inte ovanligt med 14 timmars arbetsdag. Det var vanligt med barnarbete och i tändsticksfabrikerna gjorde barn samma sak som dem vuxna fast mot en tredjedels lön. De arbetade 10 timmar om dagen 6 dagar i veckan. Människorna slet ut sig och många barn blev föräldralösa.
Under andra hälften av 1800 talet blev situationen bättre på arbetsplatserna. Storbritannien var först med att förbjuda barnarbete och stifta om skyddsanordningar på fabrikerna.

I saltsjöbaden utanför Stockholm undertecknades 1938 ett historiskt avtal mellan fackföreningsrörelsen och svenska arbetsgivare. Landsorganisationen (LO) undertecknade avtalet. Det företrädde de svenska arbetarnas fackföreningar, och svenska arbetsgivarföreningen (SAF). De samlade stora delar av Sveriges företagare.