Bygga Rom
En av de saker som romarna är väldigt kända för idag, var deras byggnadskonst.
Än idag står några byggnader kvar tack vare denna byggnadskonst.
Romarna lärde sig och började att använda bränt tegel och cement.
De tillverkade tegel genom att packa lera i formar som sedan brändes i en ugn.
De använde dessa tegelstenar för att bygga hus, men utan cement skulle det aldrig hålla för att tegelstenarna satt inte fast utan det.
Cement tillverkade de med släckt kalk och vulkanisk tuff, som är en bergart.
Tack vare detta, kunde romarna bygga större, högre och mera komplicerade byggnader än någonsin förr.
Det gick åt väldigt mycket dricksvatten och vatten till badhus i romerska städer.
Men romerna hade uppfunnit vattenledningar som ledde rent vatten från bergen till städerna.
Akvedukter betydde vattenledningar och kommer från de latinska orden aqua (vatten) och duco (leda/föra).
Akvedukterna bestod av rännor av sten som byggdes på höga pelare som bands samman hav valv.
För att vattnet skulle kunna rinna med ett jämt flöde får källan till staden, så lutade man bara rännan lite grann.
Den längsta akvedukten som gick till Rom var 3.4 kilometer lång.
Vattnet samlades i stora reservoarer inne i ständerna som rann vidare till brunnar i olika platser i staden via rör.
Många av vattenrören som användes innehåll bly som är ett giftigt ämne.
Inland hände det att blyn blandades med vattnet vilket ledde till att människor som drack det blev
förgiftade.
För att soldaterna snabbt skulle kunna ta sig till Rom och meddela att det är dags för krig eller uppror hotade, så anlade de nya vägar kors och tvärs genom riket.
Dessa vägar var breda och gjorda av platta stenar.
Via Appia var en kändare väg som gick från Rom och söderut.
Alla dessa vägar som gick till och från rom ledde till att ett ordspråk startade när man skulle beskriva hur landets vägnat såg ut. Detta ordspråk löd "Alla vägar bär till Rom".
Miljöförstöringen blev värre och värre hela tiden.
Den Italiska halvön hade gott om skog i början tills romerna började att hugga ner den för att få bränsle. Ved behövdes konstant för att kunna värma upp vattnet badhusen och ugnarna i bageriet.
Ved behövdes också för att smälta järnmalm och andra malmer i gruvorna.
När skogen var borta, så fanns det inget som skyddade jorden under vinterns stormar och regn. Detta ledde till jorderosion, vilket betyder att det översta lagret jord sköljdes bort.
När Romerna tog över Nordafrika, så fanns det mycket träd där. Men efter ett par år så var de nerhuggna för att få ny åkermark. Det ledde också till en jorderosion som gjorde Nordafrika till en öken.
Romerna utrotade också många djur som de jagade eller fångade och sedan skickade till Rom.
Romerna bröt mycket järnmalm, kopparmalm och guld i olika gruvor för att få tag i olika metaller.
När man hettade upp malmerna för att det skulle bli rent, så bildades slaggprodukter (Oanvändbart material som blev över).
Slagghögar bildades vid gruvorna. Från dem, läcktes giftiga ämnen ut som bly, kvicksilver och arsenik.
Byborna effekterade också miljön när de slängde sopor ut på gatan och i floder.
Floderna blev förstörda och gjorde både fiskar och människor sjuka.
Det gick åt väldigt mycket dricksvatten och vatten till badhus i romerska städer.
Men romerna hade uppfunnit vattenledningar som ledde rent vatten från bergen till städerna.
Akvedukter betydde vattenledningar och kommer från de latinska orden aqua (vatten) och duco (leda/föra).
Akvedukterna bestod av rännor av sten som byggdes på höga pelare som bands samman hav valv.
För att vattnet skulle kunna rinna med ett jämt flöde får källan till staden, så lutade man bara rännan lite grann.
Den längsta akvedukten som gick till Rom var 3.4 kilometer lång.
Vattnet samlades i stora reservoarer inne i ständerna som rann vidare till brunnar i olika platser i staden via rör.
Många av vattenrören som användes innehåll bly som är ett giftigt ämne.
Inland hände det att blyn blandades med vattnet vilket ledde till att människor som drack det blev
förgiftade.
För att soldaterna snabbt skulle kunna ta sig till Rom och meddela att det är dags för krig eller uppror hotade, så anlade de nya vägar kors och tvärs genom riket.
Dessa vägar var breda och gjorda av platta stenar.
Via Appia var en kändare väg som gick från Rom och söderut.
Alla dessa vägar som gick till och från rom ledde till att ett ordspråk startade när man skulle beskriva hur landets vägnat såg ut. Detta ordspråk löd "Alla vägar bär till Rom".
Miljöförstöring
Naturen försämrades tack vare människornas sätt att arbeta och jobba.Miljöförstöringen blev värre och värre hela tiden.
Den Italiska halvön hade gott om skog i början tills romerna började att hugga ner den för att få bränsle. Ved behövdes konstant för att kunna värma upp vattnet badhusen och ugnarna i bageriet.
Ved behövdes också för att smälta järnmalm och andra malmer i gruvorna.
När skogen var borta, så fanns det inget som skyddade jorden under vinterns stormar och regn. Detta ledde till jorderosion, vilket betyder att det översta lagret jord sköljdes bort.
När Romerna tog över Nordafrika, så fanns det mycket träd där. Men efter ett par år så var de nerhuggna för att få ny åkermark. Det ledde också till en jorderosion som gjorde Nordafrika till en öken.
Romerna utrotade också många djur som de jagade eller fångade och sedan skickade till Rom.
Romerna bröt mycket järnmalm, kopparmalm och guld i olika gruvor för att få tag i olika metaller.
När man hettade upp malmerna för att det skulle bli rent, så bildades slaggprodukter (Oanvändbart material som blev över).
Slagghögar bildades vid gruvorna. Från dem, läcktes giftiga ämnen ut som bly, kvicksilver och arsenik.
Byborna effekterade också miljön när de slängde sopor ut på gatan och i floder.
Floderna blev förstörda och gjorde både fiskar och människor sjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar